Barn eller unga som brottsmisstänkta

Brott som du begått när du ännu inte har fyllt 15 år utreds inte i domstol och straff för dem döms inte ut på samma sätt som för vuxna eller personer som fyllt 15 år. Detta har samband med att det i Finland har beslutats att straffansvaret börjar först när du fyllt 15 år. Polisen utreder dock även sådana händelser och de kan leda till barnskyddsåtgärder och skadeståndsansvar. Polisen kan också hänvisa ärendet till medling där det är möjligt att behandla t.ex. skadestånd. Medling är en avgiftsfri tjänst.

Läs mer om saken på polisens webbplats .

Efter att en polisundersökning gjorts överförs saken till åklagaren för prövning. Om åklagaren beslutar att väcka åtal i saken och kräver straff, utarbetar åklagaren en åtalsskrivelse och sänder den till domstolen. Domstolen tar emot åtalsskriften och på detta sätt inleds rättegången vid domstolen.

Domstolen ser till att uppgifterna om åtalet (stämningen) och tidpunkten för rättegången (kallelsen) kommer i god tid. Det är viktigt att du hinner fundera på vad du anser i fråga om kraven och även rådfråga en jurist innan saken behandlas.

Åklagaren är skyldig att bevisa att de händelser som beskrivs i åtalet har hänt. Du är inte skyldig att bevisa att du är oskyldig eller att bidra till att reda ut saken. För att saken ska kunna utredas på ett rättvist sätt är det dock önskvärt att du berättar din egen beskrivning av händelserna.

Polisen kan anhålla en person som misstänks för ett brott. Polisen ska föra saken till domstol och ange orsakerna till varför det är viktigt att en person ska hållas frihetsberövad, även om saken ännu bara håller på att utredas. I allmänhet är polisen orolig för att den brottsmisstänkte flyr eller förstör bevismaterial under polisutredningen.

Efter en behandling i sammanträde beslutar domstolen om det finns lagliga skäl att hålla en person fängslad, dvs. häktad innan den egentliga rättegången inleds. Det kallas häktning.

Även om en person är häktad före rättegången innebär det här ännu inte att hen är skyldig till ett brott.

Läs mer om häktning på Brottspåföljdsmyndighetens webbplats .

Åtalet och andra papper från domstolen kan skickas till dig per post eller eventuellt elektroniskt. Ibland är det stämningsmannen som ansvarar för att ge dig papperen. Hens jobb är att se till att viktiga papper når dig. I allmänhet förutsätts det att du kvitterar med din underskrift att du har mottagit papperen.

De viktigaste sakerna som framgår av de dokument som du fått:

• I åtalet anger åklagaren för vilken gärning hen kräver straff för dig.
• I åtalet anger åklagaren också vad hen anser vara ett rättvist straff för gärningen.
• I åtalet finns också en förteckning över den bevisning som åklagaren kommer att åberopa, dvs. hänvisa till vid domstolens sammanträde.
• I de fall då offret begär ersättning av dig får du i allmänhet skriftlig förhandsinformation om eurobeloppen och grunderna för kraven.
• Av domstolens kallelse framgår när och var saken behandlas och om du måste vara närvarande.

Det är viktigt att komma ihåg att åtalet endast är åklagarens uppfattning om saken, och själva saken utreds grundligt först i rättens sammanträde. Saken kan bli annorlunda än vad åklagaren ursprungligen har berättat. Först efter behandlingen avgör domaren saken.

En minderårig som åtalas för ett brott har nästan alltid rätt till hjälp av ett rättsbiträde, dvs. en så kallad försvarare, före och under rättegången. Rättsbiträdet vet hur det lönar sig att sköta saken och berättar hur behandlingen av saken framskrider.

I allmänhet bestämmer man att en minderårig misstänkt ska få en försvarare redan under polisutredningen, och du behöver inte själv ta hand om det. Det är viktigt att försvararen hjälper dig med polisförhören. När det är dags kommer hen till domstolen med dig. Försvararen förhandlar med dig, sköter kontakten med domstolen och biträder vid rättegången.

Vid behov hittar du ett rättsbiträde på webben:
Rättshjälp
Advokater
Rättegångsbiträden med tillstånd (alaki.fi)

Du har alltid rätt till ett kostnadsfritt rättsbiträde, dvs. en försvarare. Till rättsbiträdet betalas arvode av samhällets medel, men om du konstateras skyldig till ett brott, kan man bestämma att du ska ersätta staten för försvararens arvode. Eftersom unga dock sällan har inkomster eller förmögenhet, betalas kostnaderna i allmänhet helt och hållet av staten för deras del.

Du kan antingen ringa domstolen eller skicka ett e-postmeddelande. Om du skickar ett e-postmeddelande ska du ange tydligt vem du är, vad ditt meddelande gäller, vad ditt ärende är och hur du kan kontaktas på bästa sätt. Av det meddelande du fått framgår kontaktuppgifterna och ärendenumret för den som behandlar ärendet. Det är viktigt att du lägger till den här informationen i ditt meddelande.

Om du lämnar personuppgifter och känsliga uppgifter till domstolen, se anvisningarna för hur du kan skicka säker e-post till domstolen .

Det biträde eller den försvarare som har anvisats för dig är vanligen den som det lönar sig att kontakta först för att få råd. Det är hens ansvar att på ett begripligt sätt informera dig om de olika skedena i en rättegång och hur saken går framåt.

Du har rätt till en rättvis rättegång och ett gott bemötande. Som åtalad för ett brott har du rätt att få information om alla krav som riktas mot dig och allt material som läggs fram mot dig. Du har rätt att kommentera sådant material och lägga fram bevisning till stöd för din egen åsikt. Du har också rätt att ställa frågor till vittnena.

Det viktiga är att du förstår vilken gärning du åtalas för och får möjlighet att försvara dig. Med myndigheterna kan du alltid tala ditt modersmål, dvs. finska eller svenska. Om ditt modersmål inte är finska eller svenska, ordnas avgiftsfri tolkning och behövliga översättningar av dokumenten för dig.

Det är omöjligt att i förväg säga hur lång tid det kommer att ta innan rättegången inleds. Utredningen av brottet inleds med polisens undersökning och därefter övergår saken till åklagaren för prövning. Först därefter kommer saken till domarens bord. Domaren förbereder saken och ber eventuellt om skriftliga svar innan domaren bestämmer att ett sammanträde ska hållas. Sammanträdesdagen ska passa åklagarens, advokaternas och biträdenas tidtabeller. Det är mycket vanligt att det tar flera månader, ibland nästan ett år, innan ett brottmål går från själva händelsen till ett sammanträde i rätten. Det är verkligen beklagligt, eftersom målet är att ärenden som gäller minderåriga ska behandlas så snabbt som möjligt.

När ett ärende framskrider från åklagaren till en domare ska rättegången hållas inom en månad, om man bara lyckas nå alla berörda personer i tid och det inte finns några andra hinder. En minderårigs åtal för brott ska i vilket fall som helst behandlas och avgöras skyndsamt.

Beroende på åtalen, sakens allvar och den bevisning som läggs fram kan domaren vilja att du själv är närvarande vid rättens sammanträde. Då kan du kallas att komma till domstolen vid vite som är ett slags böter.

Om du uteblir utan giltig orsak, får du betala vite. Vitet kan uppgå till flera hundra euro. Onödiga frånvaron leder till förseningar, frustration och extra kostnader. Så låt inte bli att komma genom ditt eget beslut.

• Vanligt insjuknande eller hinder på grund av arbete, studier, familj eller semester är inte godtagbara skäl att utebli från rättegången.
• Om ett hinder uppstår måste du själv vara aktiv och informera domaren om detta. Följ det som sägs i kallelsen tills domaren meddelar något annat.

Om domaren anser att det inte är nödvändigt att du är närvarande, har detta meddelats i den kallelse som skickats till dig. Det betyder att saken kan behandlas även om du inte har kommit till domstolen. Du kommer att få information om domen i sinom tid.

Observera dock att du alltid har rätt att gå till rätten när saken behandlas där och att det ofta också är det bästa sättet att reda ut saken.

Att infinna sig till domstol (Youtube)

Försummelser leder till de påföljder som på förhand har meddelats i papperen.

Läs därför noga om du själv bör vara närvarande vid sammanträdet i rätten. Om du är osäker, kontrollera med den som skickat kallelsen.

När du åtalas för något allvarligare brott och saken behandlas i domstol, ber åklagaren Brottspåföljdsmyndigheten göra en påföljdsutredning om dig. Med hjälp av den får domaren information om din livssituation. Detta kommer att göra det möjligt för domaren att överväga ett rättvist straff om rätten kommer fram till att du har begått ett brott. Syftet är inte bara att straffa, utan också att försöka bryta brottsligheten. Påföljdsutredning begärs automatiskt för alla personer som är under 21 år när det misstänkta brottet begås och det är sannolikt att det misstänkta brottet kommer att leda till ett strängare straff för dig än böter.

Påföljdsutredningen görs i allmänhet i samarbete med dig, din vårdnadshavare och socialmyndigheten. I utredningen kartläggs och lyfts fram de uppgifter som fås vid möten, intervjuer, hörande av din vårdnadshavare och av olika myndigheter. I utredningen sammanställs uppgifter om bland annat eventuellt bruk av berusningsmedel, rehabilitering, mental hälsa och andra omständigheter som hänför sig till din sociala situation.

Läs mer om påföljdsutredningen på Brottspåföljdsmyndighetens webbplats .

Medierna eller allmänheten får i allmänhet inte komma och lyssna på rättegången, om den som åtalats för ett brott inte har fyllt 18 år. Tanken är att skydda minderårigas privatliv mot skadlig publicitet. Den åtalades namn är dock alltid offentlig information och kan inte hemlighållas, om någon begär det av en domstol.

Du kan i förväg lämna in en begäran till domstolen om att andra personer än de berörda parterna och vittnena inte ska få tillträde till rättssalen.

Du kan helt eller delvis bestrida åtalet om du anser att du inte har något ansvar för händelserna eller att åklagarens beskrivning av händelserna inte stämmer (”jag har inte varit närvarande när det hände”).

Du kan också erkänna något som är ofördelaktigt för dig själv (”jag slog honom en gång med knytnäven”).

Du kan också ta ställning till brottsrubriceringen (”jag anser att det inte är fråga om grov misshandel”).

Man ber dig också ta ställning till ersättningsanspråken (exempelvis: ”jag går med på att ersätta hela det belopp som offret kräver” eller ”jag går inte med på att ersätta hela beloppet, eftersom jag anser att det är för högt. Hälften av det skulle vara OK”).

En domare är ordförande vid sammanträdet. Alla parter ska följa hens instruktioner.

I början av behandlingen kommer åklagaren och offret ännu att säga högt vilka krav de har mot den åtalade. De är i allmänhet desamma som de som redan meddelats skriftligen i förväg. Därefter frågar domaren den åtalade om hen godtar eller bestrider yrkandena. I det här skedet får den åtalade svara på kraven och säga om de är riktiga, rimliga eller om de inte är riktiga och för stränga.

Parterna, dvs. offret och den åtalade, får i tur och ordning närmare motivera sin ståndpunkt. Därefter är det dags för bevisningen. Där går man igenom de skriftliga bevisen, till exempel olika dokument, och hör först parterna och därefter vittnena.

I slutet av behandlingen av saken får var och en i tur och ordning säga sina slutord dvs. göra en så kallad slutplädering innan behandlingen avslutas.

Åklagaren är skyldig att bevisa det händelseförlopp som beskrivs i åtalet. Den åtalade är inte skyldig att bevisa sin oskuld eller medverka till utredningen av saken. Den åtalade behöver inte berätta något om händelserna själv, men ofta är det klokt att berätta sin egen åsikt om hur händelserna har framskridit, eftersom det är det enda sättet att bedöma händelserna som helhet och med beaktande av allas synpunkter.

Om domaren efter rättegången konstaterar att den bevisning som lagts fram i saken har varit tillräcklig och den åtalade konstateras skyldig, beslutar domaren om ett straff. I annat fall förkastas åtalet.

Rättegångens förlopp (Youtube)

Polisen eller åklagaren kan också föreslå medling och hänvisa ärendet till en medlingsbyrå. Alla frågor kan dock inte tas upp till medling. Medling förutsätter alltid att alla parter samtycker till det. Medling är en avgiftsfri tjänst.

Om medlingen lyckas, kan det hända att ärendet inte behöver behandlas i domstol. Det är åklagaren som bestämmer. Om ärendet kan medlas, kan t.ex. skadestånd och andra gottgörelser behandlas på detta sätt.

I Finland är de vanligaste straffen böter eller fängelse.

Enligt lagen kan det straff som påförs den som begått brottet vid 15–17 års ålder vara högst tre fjärdedelar av det straff som döms ut för en vuxen.

Ett brottmål som har behandlats i domstol kan också sluta med att domaren lämnar dig helt utan straff, om domaren anser att gärningen har berott på oförstånd eller tanklöshet.

För mindre brott döms vanligen ut böter.

Bötesbeloppet fås genom att antalet dagsböter multipliceras med ett belopp som står i proportion till dina inkomster. Om du inte har några inkomster är minimibeloppet 6 euro, vilket innebär att om du till exempel döms att betala 30 dagsböter multipliceras det med 6 euro, vilket innebär att du måste betala 180 euro i böter.

Personer som inte har fyllt 18 år döms i allmänhet inte till ovillkorligt fängelsestraff, dvs. du hamnar inte i fängelse, om det inte är fråga om ett exceptionellt allvarligt brott. Du kan dömas till villkorligt fängelse, vilket innebär att du inte hamnar i fängelse om du inte bryter mot villkoren för det här fängelsestraffet, dvs. begår andra brott. De som har begått brott innan de fyllt 18 år kan dömas till ungdomsstraff (rikosseuraamus.fi) , vilket innebär att straffet består av övervakning, uppgifter och program som främjar den sociala funktionsförmågan samt stöd och handledning som ges i samband med dem.

De som har begått brott innan de fyllt 21 år kan dömas till villkorligt fängelse förenat med övervakning i 15 månader. Detta innebär att även om du inte hamnar i fängelse om du inte bryter mot de villkor som ställts för fängelsestraffet, är du ändå skyldig att delta i den övervakning som Brottspåföljdsmyndighetens byrå för samhällspåföljder sköter. Övervakningen innebär att du måste delta i övervakningsmöten och uppgifter och program som hör till övervakningen och som kan vara högst 12 timmar per månad. Övervakning föreskrivs om den anses bidra till att gärningspersonen kan anpassa sig till samhället och förhindra återfall i brott.

Ett fängelsestraff kan vara

• ovillkorligt, dvs. att det ska avtjänas i fängelse
• villkorligt, då är det en påföljd av varningstyp. Om du bryter mot villkoren för villkorligt fängelse, dvs. på nytt begår ett brott under prövotiden, hamnar du i fängelse.

Brottspåföljdsmyndigheten svarar för verkställigheten av straff. Läs mer om verkställigheten av straff på deras webbplats.

En person som döms till fängelsestraff för ett brott får i allmänhet tid att förbereda sig för sin fängelseperiod. Om en person emellertid redan har suttit häktad i avvaktan på rättegång och om hen döms till ett långt straff, fortsätter hen i allmänhet också att sitta i fängelse utan att bli frigiven.

Brottspåföljdsmyndigheten svarar i Finland för verkställigheten av straff.

I Finland är fängelsestraff på livstid inte livstidsstraff på riktigt.

Hos oss innebär fängelse på livstid att en person döms till ett fängelsestraff för vilket det inte har bestämts ett visst datum eller ett visst år då det tar slut. En livstidsfånge kan ansöka om frigivning genom en särskild ansökan. Många livstidsfångar friges efter cirka 15 år.

Nej, det finns inte dödsstraff i Finland.

I Finland kan en person straffas för en brottslig gärning med böter eller fängelse eller i vissa fall med samhällstjänst eller övervakningsstraff. I fråga om personer under 18 år kan det vara fråga om böter, fängelse eller ungdomsstraff.

Bland annat Europeiska människorättskonventionen och Finlands grundlag förbjuder dödsstraff. Ingen döms till döden för sina gärningar.

Både ovillkorligt och villkorligt fängelsestraff och ungdomsstraff antecknas i straffregistret.

• Uppgifter ur straffregistret kan lämnas ut till exempel för utredning och bedömning av din tillförlitlighet eller personliga lämplighet.
• En anteckning i straffregistret eller polisens informationssystem kan hindra dig från att till exempel få tillträde till vissa studie- eller arbetsplatser.
• Uppgifterna avförs ur registret beroende på straffets art och längd, dock tidigast efter 5 år.

Det blir ingen anteckning av bötesstraff i straffregistret, men det syns i polisens informationssystem.

Om du döms för ett brott som har orsakat skada, är du ansvarig för att betala skadestånd. Ersättningen kan till exempel gälla skadade föremål, föremål som försvunnit, sveda och värk som orsakats av våld, läkemedelskostnader och ibland även psykiskt lidande som orsakats offret. Skadestånden kan uppgå till flera tusen euro.

Skadeståndsskyldigheten beror inte på det om gärningspersonen har dömts till straff. Gärningspersonen måste alltid ersätta den skada som hen orsakat genom ett brott. Också en person som inte har fyllt 15 år kan åläggas att ersätta en skada som hen orsakat, såsom klotter, att göra någon annan illa eller förstörd egendom.

Skadeståndsskyldigheten kan ändå göras rimligare, dvs. jämkas, om omständigheterna är sådana att det vore oskäligt att ett minderårigt barn skulle bli tvunget att betala full ersättning.

Ja, det har du. Enligt Finlands rättssystem kan domstolens avgörande överklagas. Det innebär att saken ska prövas av en högre domstol. Detta innebär i sin tur att rättegången helt eller delvis kommer att tas om inför en eller flera nya domare. Därefter meddelar den högre domstolen sitt eget avgörande i saken och det tidigare meddelade avgörandet kan ändras eller förbli i kraft som sådant.

Att överklaga kallas också för sökande av ändring i ett avgörande av en lägre domstol. När man överklagar en dom kallas det dokument som man lämnar in till en högre domstol besvär. När domaren meddelar en dom, berättar hen samtidigt hur man ska gå till väga när det gäller att överklaga.