Vasa förvaltningsdomstol har avslagit besvären i ett förvaltningstvångsärende enligt vattenlagen, i vilket Regionförvaltningsverket i Östra Finland har ålagt en privatperson att ansöka om tillstånd enligt vattenlagen för en skogsdikning som genomförts på ett område över 20 hektar

Vasa förvaltningsdomstol 12.2.2026
Regionförvaltningsverket i Östra Finland 6.11.2024

Regionförvaltningsverket i Östra Finland hade på närings-, trafik- och miljöcentralen i Norra Savolaxs ansökan, förelagt besvärandenatt vid regionförvaltningsverket i Östra Finland (från och med den 1 januari 2026 Tillstånds- och tillsynsverket) anhängiggöra en ansökan enligt vattenlagen avseende ett skogsdikningsprojekt som genomförts på fastigheter i Pielavesi. Fastigheterna ägs av besväranden samt av två av hans grannar. För fullgörande av huvudförpliktelsen hade regionförvaltningsverket förelagt ett vite på 11 000 euro. Enligt regionförvaltningsverkets beslut uppfyllde det genomförda dikningsprojektet förutsättningarna för tillståndsplikt enligt 5 kapitlet 3 §:n i vattenlagen på basis av den utredning som stod till förfogande.

Besväranden yrkade i förvaltningsdomstolen bland annat att regionförvaltningsverkets beslut skulle upphävas. Till stöd för sina yrkanden anförde klaganden bland annat att beslutet stred mot förbudet mot dubbelbestraffning, det vill säga ne bis in idem – principen , samt att regionförvaltningsverket, till skillnad från en domstol, inte hade behörighet att pröva om det hade skett ett brott mot vattenlagen.

Vidare anförde besväranden att det inte hade visats att dikningens utloppsvatten på förhand kunde bedömas orsaka förorening av det mottagande vattendraget. Utloppsvattnet och det mottagande vattnet var av likartad kvalitet. Det var inte möjligt att grävningen av dikena skulle ha medfört att svartskiffer hade förts upp till markytan från berggrunden med efterföljande risk för oxidation.

Förvaltningsdomstolen avslog besvären. I ljuset av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas praxis är ett förvaltningstvångsbeslut enligt vattenlagen jämte vite inte en påföljd som kan jämställas med ett straffrättsligt straff. Ne bis in idem -principen är således inte tillämplig på det ifrågavarande förvaltningstvångsbeslutet. Enligt vattenlagen har regionförvaltningsverket, numera Tillstånds- och tillsynsverket, uttrycklig behörighet att pröva bland annat lagligheten av dikningsåtgärder då det avgör ett förvaltningstvångsärende.

Förvaltningsdomstolen fann vidare att med beaktande av bland annat dikningens omfattning över 20 hektar, dikenas djup samt de använda vattenskyddskonstruktionerna, kan den genomförda dikningen ha medfört förorening av vattendragen nedströms. Utsläppen från dikningen kan ha höjt halterna av näringsämnen och suspenderat material i Ventojoki samt inneburit en risk för att vattenförekomstens goda status bibehålls beträffande vissa klassificeringsfaktorer. Bedömningen av tillståndsplikten grundas i första hand på en förhandsmässig riskbedömning och förutsätter inte att konkret förorening har konstaterats. Det är tillräckligt att verksamheten kan medföra risk för förorening.

Ändring i förvaltningsdomstolens beslut får sökas hos högsta förvaltningsdomstolen om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Ytterligare information: förvaltningsdomare Patrick Sahlström, tfn 029 56 42749.

Beslutet bifogas i sin helhet (på finska) till detta meddelande. Av dataskyddsskäl har personuppgifter avlägsnats ur de beslut som publiceras på webben.